Musiksmaken förklarar vilken människa jag är!

Jag som lyssnade på indipop var en olycklig latmask med dålig självkänsla och brist på motivation, samtidigt som jag såg mig själv som en väldigt kreativ person!
 
Jag trodde då att min dåliga karaktär var vetenskapligt bevisat. Så var det åtminstone om man ska tro på det ganska entydiga forskningsresultat som DN presenterade i två artiklar i december 2008. Artiklarna finns tyvärr inte kvar på nätet.
 
Ett anrikt universitet i Edinburgh, Skottland, Heriot-Watt University har bett 36 000 människor i olika delar av världen beskriva sin personlighet och vilken musik de tycker om. Statistiskt sett är det ett mycket säkert resultat som jag har svårt att bortförklara - jag ska försöka förklara istället...
 
Jag har redan tidigare skrivit lite om mitt musikintresse och min musiksmak här i bloggen. Min otålighet att beskriva ett par starka musikupplevelser i Indien gjorde att mitt intresse för indisk musik redan är avslöjat. Men det här med indipop:
 
Den 14 mars 1965 föddes i London en flicka som fick namnet Sheila Chandra. Hon var en andra generationens invand- rare från Indien. Som tonåring bildade hon bandet Monsoon och skapade en syntes av västerländsk syntpop och traditionell indisk musik med bl.a. de gamla indiska instrumenten sitar (längst till vänster) och tabla. Hennes första singelpatta Ever so lonely kom 1982.
  
För att kunna se videon i helskärmsläge: Starta videon och klicka på YouTube-ikonen. Klicka sen på fullskärms-ikonen!



I slutet av 80-talet arbetade jag som universitetslärare i Uppsala. Mitt tjänsterum på Sysslomannsgatan låg snett emot en skivaffär där jag ibland gick in för att lyssna på någon skiva. En dag hörde jag en indisk sångerska på radion och jag blev mycket intresserad och förtjust i både sången och musiken. Det var Sheila Chandra och en sång från hennes första LP som soloartist Out of my own. Jag gick ner till skivaffären och frågade om de hade skivan och jag hade tur.

Av en slump fick jag senare, när jag arbetade med statistik i Örebro, två LP-skivor med Sheila Chandra av en jobbarkompis som köpt dem men inte var så intresserad av musiken. Det var Ola-flyt! Jag lyssnar fortfarande då och då på mina tre indipop-LP med Sheila Chandra även om hon själv nu sedan 15 år tillbaka sjunger mer med influens från traditionell brittisk och irländsk folkmusik. Hon var i alla fall en av de ungdomar i London med indisk bakgrund som skapade indipopmusiken. Sen får man väl rätta sig efter vetenskapens landvinningar, tänkte jag, även om beskrivningen av "mig" i DN inte är något att vara stolt över.

Men då upptäckte jag räddningen: Med eller utan "e" det är skillnad! I DN:s artikel skriver man "indiepop". På engelska skiljer man mellan indie pop och indipop även om de uttalas lika. I den första beteckningen är indie en förkortning av engelskans independent = oberoende. DN har som jag ser det helt riktigt skrivit ihop engelskans två ord till ett sammansatt svenskt: indiepop. Indiepop finns också Svenska Akademins Ordlista. Men när jag läste DN tolkade jag det som indipop. Men det ordet finns inte i Svenska Akademins Ordlista. Det borde det göra! Annars har vi bara ett ord för två olika begrepp. För mig är indipop minst lika mycket indisk klassisk musik som pop men en blandning av båda.
  

 Nu kan jag känna mig lite lugnare. Min första tolkning att jag var en olycklig latmask med dålig självkänsla och brist på motivation var kanske ett missförstånd, eller snarare en brist i svenska språket. Vi får försöka få Horace Engdahl att införa ordet indipop i ordlistan innan han avgår i sommar. Han ser lite bekymrad ut på bilden - har väl mycket som ska införas till sista maj nästa år då akademins ständige sekreterare avgår.
 
Indiepop ska ju stå för en alternativ rockmusik som uppstod i Storbritannien med rötterna bland skotska punkband. Indipop däremot är popmusik blandad med klassisk indisk musik.
 
Dessutom har jag forskat lite om Heriot-Watt Univeristy och det kanske inte ens är så anrikt... Visserligen är namnet gammalt. Finansiären Georg Heriot föddes redan på 1500-talet och James Watt - som bidrog till Storbritanniens industrialisering med sina ångmaskiner - föddes 1736. Utbildningsinstitutionen startade som en konstskola 1821 men Heriot-Watt Univeristy fick inte universitetsstatus förrän 1966.
 
Så jag kanske kan sova lugnt i natt trots att den ansedda brittiska tidningen Independent slagit fast att forskningsresultatet en gång för alla visat ett tydligt samband mellan karaktärsdrag och musiksmak.

----------------------------------------------------
Komplettering 2014: Jag läser att Sheila Chandra inte längre kan sjunga. Hon drabbades 2010 av sjukdomen burning mouth syndrome och har meddelat att det är uteslutet att hon ska kunna sjunga.

Ola-flyt till Indien

Vill du läsa den här historien från början, klickan här.

Jag var lite nedstämd före avresan till Laos, det skulle ju ha varit en upplevelse att kunna stanna i Indien på hemvägen...

Mina bästa arbetskompisar på SCB i Örebro myntade uttrycket Ola-flyt. Det tyckte att jag "hade tur" mer än vad som borde vara slumpmässigt (vi jobbade ju med statistik och sannolikheter). Och kanske några händelser i samband med min första resa till Indien är exempel på det här fenomenet?

Två eller tre dagar innan jag skulle resa till Laos fick jag telefon från resebyrån igen: Samma kille (se inlägget Invitation till Indien) talade om att han hade hittat ett annat alternativ - min merkostnad skulle bli ca. 160 kr om jag minns rätt i stället för 12 000 kr "och det är ju lite skillnad" som han sa. Det förändrade ju planerna men det var ju antingen i sista minuten eller redan för sent?

Jag visste att det behövdes visum både till Laos - som jag väntade få i mitt pass med posten nästa morgon - och till Indien. Det var väl för sent att ordna visum till Indien på så kort tid? Men det skulle kunna ordna sig om jag åkte tåg till Stockholm på avresedagen, åkte direkt till Indiska ambassaden och sedan ut till Arlanda. Jag var lite tveksam men ringde Indiens ambassad som bekräftade att de skulle ordna mitt visum morgonen efter.

Men det var inte bara Ola-flyt innan avresan till Laos och Indien, också problem! Dagen innan avresan skulle jag ta ut pengar i en automat utanför dåvarande posten mitt emot Örebro slott. Jag minns fortfarande tydligt den obehagliga upplevelsen av att hör det instoppade bankomatkortet falla ner någonstans innanför den öppning där man stoppar in kortet... Men jag tänkte direkt att det är bara för personalen att ta fram kortet som så tydligt fallit ner innanför uttagsautomaten.

- Nej vi kan inte få fram kortet. Det är service på automaten och vi får inte ta ut någonting. Det kommer att dröja minst ett par dagar innan det går att få tillbaka kortet! Språng till SE-banken för att höra om det finns någon chans...

Ja i det här läget så skulle jag troligen kunna få ett nytt bankomatkort med posten redan nästa morgon, samma dag som jag skulle resa. Jag hade ju inget val och det fungerade faktiskt! Jag fick mitt nya bankomatkort på morgonen och mitt pass med visum till Laos, tog tåget till Stockholm, taxi till Indiens ambassad och sen tåget till Arlanda. På eftermiddagen satt jag på ett flygplan till Köpenhamn för byte till nattflyget till Bangkock. Det hade varit lite nervöst innan avresan men nu var jag på väg - med visum både till Laos och Indien men naturligtvis inget planerat för besöket i Indien... det hanns inte med! Hur skulle det nu gå? Läs fortsättningen här!