Fotbollsmusik: Brasilien - Samba

Med fotbolls-VM i Brasilien 2014 i färskt minne har jag fått idén att försöka knyta ihop en del latinamerikanska fotbollsländer med deras dominerande musikstilar.

  

Låt oss börja med värdlandet Brasilien. Finns det någon populärmusik som är typisk för Brasilien? Det ganska självklara svaret är Samba, som är både en musikstil och en dans.

  

Samba liksom många musikstilar i Brasilien har sina rötter i Västafrika och den slavhandel som förekom fram till 1888 då den förbjöds i Brasilien. Den musik som de afrikanska slavarna förde med sig genomsyrar mycket av den latin-amerikanska musiken idag.

  

Idag är samba värlsberömd som en del av karnevalen i Rio. Men samban uppstod och utvecklades först i delstaten Bahia, norr om delstaten Rio de Janeiro.

  

Låt oss se på fotbollsarenorna i de två delstaterna. I staden Rio de Janeiro har vi arenan Maracan. Det officiella namnet är Estádio Jornalista Mário Filho.
  

     Stadium Maracan rymmer 74 738 åskådare

Samban kom alltså hit från Bahia där den största fotbollsstadion ligger i huvudsta-den Salvador. Där heter fotbollsstation  Itaipava Arena Fonte Nova:

   

Arena Fonte Nova rymmer 50 000 åskådare                       

Nog om fotboll en stund och över till musiken: Även om samban blommat ut i sin fulla prakt i Rio så är den idag så utbredd över hela Brasilien att den blivit ett nationellt känne-märke.

   

Så hur låter samba och hur ser det ut när man dansar samba. Här är ett exempel:

  
  
  

Så nästa gång ni hör en samba i Saxdalens Folkets hus så vet ni hur ni ska göra. Annars har samban sin årliga högtid i samband med Karnevalen i Rio. Här en video som visar lite av den totala sambayran som råder också vid karnevalen i Sao Paulo, från 2013.
   

  
  

Resultatet av årets fotboll-VM blev inte som man hoppats i Brasilien men det kanske går bättre nästa gång.

  

Det finns andra fotbollsnationer som också har sin egen musik. Det får vi återkomma till i ett annat inslag.

Min senaste misikfavorit - Concha Buika

Helt nyligen förstod jag att två vitt skilda musikstilar som jag har tyckt om länge har mycket gemensamt. En av de två stilarna är flamenco. 1961 gjorde jag min första resa till Spanien, till Torremolinos i Andalusien. Den resan har nämnts i Saxdalen blogg här. Där blev flamenco en del av mitt musikintresse. Den andra musikstilen som jag blev förtjust i tidigt var när jag såg Ravi Shankar i TV:s barndom. Han satt på golvet i en svensk studio och spelade på sin sitar. Det var den klassiska indiska musiken raga som också föll mig i smaken.

Redan under förra årtusendet, ja faktiskt (men det är ändå inte mer än för 15 år sedan) besökte jag Indien och New Delhi. Hela den historien kan läsas här. Där fick jag också tillfälle att besöka en konsert med klassisk indisk musik.

Som pensionär har jag besökt Spanien och Barcelona under tre somrar. Där har flamencon varit intressant att lyssna till. Lite om flamenco i Barcelona här. Resorna till Barcelona har gått med Ryanair via Girona. Vi kommer inte att flyga igen med Ryanair men Girona gjorde sig påmind på internet och knöt ihop flamencon och den klassiska indiska musiken.

Jag lyssnar fortfarande ofta på Ravi Shankar och mer och mer på hans dotter Anoushka Shankar som  fortsätter sin fars gärning att sprida den indiska klassiska musiken till övriga världen och att låta den samspela med främmande musikgrenar. Det var när jag lyssnade på Anoushka Shankar i Girona som jag fick en ny musikfavorit, en sångerska mest känd som flamencosångerska. Se och hör den lyckade musikkors- ningen där indisk sitarmusik möter flamenco:

Det var alltså i Girona, fem mil norr om Barcelona där den här konserten ägde rum och jag fick en ny idol, Concha Buika.

Om vi vetat om det lite tidigare kunde vi ha träffats på Nalen i Stockholm i förrgår. Då sjöng Concha Buika där.