Barcelona Namn Kultur

Till sommaren hör ju bl.a. resor och mygg. I år har det också varit ovanligt mycket gräsklippning och sommarolympiad. Även om jag är idrottsintresserad kändes det nästan som en lättnad när alla TV-sändningar från London-OS 2012 var slut. Då kunde vi koncentrera oss på vår boule-turnering inom PRO Bergslagen.

På tal om resor och långa namn så reste min sambo Annie och jag till Barcelona för tredje gången på några år. Vi har blivit riktigt förtjusta i staden och kommer säkert att åka tillbaka. I Saxdalen blogg har jag berättat om den namnrike Karl Odén i Blötberget som hade sex förnamn som jag gissade kunde vara ett rekord, åtminstone lokalt.

I Barcelona besökte vi i år ett museum med en av vår tids största konstnärer, Pablo Picasso. Hans namn var dessutom betydligt längre än min ingifte släkting från Blötberget. Konstnären Picassos fullständiga namn var: Pablo Diego José Francisco de Paula Juan Nepomuceno María de los Remedios Cipriano de la Santísima Trinidad Mártir Patricio Ruiz y Picasso.

I Saxdalen blogg har jag lovat att här berätta om en del som jag har gemensamt med den store konstnären Pablo Picasso. Picasso var ju betydligt äldre än jag men en sak som vi har gemensamt är tjurfäktning. Både Picasso och jag har varit på tjurfäktning.

Pablo Picasso föddes i Málaga, Andalusien, i ett hus vid Plaza de la Merced. Hans hem låg nära tjurfäktnings- arenan i Malaga. Picasso var född 1881. Hans födsel var dramatisk. Det var farbrodern och läkaren Don Salvador som räddade livet på den unge Pablo Picasso. Min födsel var något mindre dramatisk. Visserligen var det midvinter och inga bilar kunde komma upp på Malbacken. Oppigårds Per hade inte hunnit ploga, så jag föddes här hemma. Min  moster och granne Hanna Andersson fungerade bra som barnmorska.

1961, åttio år efter Picassos födelse var jag i Torremolinos med min kompis Lennart Blom från Grängesberg och vi var på tjurfäktning på   Plaza de La Malagueta, samma tjurfäktningsarena som Picasso besökte som barn. Då patrullerade general Francos militär på playorna i Torremolinos.

Jag tycker inte om tjurfäktning och i Barcelona är tjurfäktning förbjudet. Hur skulle Picasso tycka om det idag? Det var redan under sin tidiga barndom i Málaga som Picasso började följa med sin pappa på tjurfäktning. Det var bara 750 m från hemmet. Men han bodde och verkade i Barcelona 1895-1904. Jag undrar om inte Picasso skulle gilla att Catalonien, där Barcelona ligger, förbjöd tjurfäktning från 1 januari 2012? Jag gillar i alla fall fortfarande Paso Doble, den musik som alltid spelades på tjurfäktningar. (Klicka längst till höger på listen under bilden för att se videon i fullskärmsformat).

Jag är inte förtjust i tjurfäktning men kan inte förneka att jag fascineras av skådespelet med alla dess färger. Om tjuren hade en någorlunda jämbördig chans att överleva skulle jag nästan kunna acceptera tjurfäktning. Men inte ens en tjur som överträffar matadoren uppfattas som en hjälte. Och ändå är tjuren den enda som inte gett sig in i leken frivilligt.

 Här ovan ses La Malagueta, tjurfäktningsarenan i Malaga 2008. Den används fortfarande för tjurfäktning.

Arenas de Barcelona, den nya gallerian i Barcelonas gamla tjurfäktningsarena kan ni läsa om i Anne-lis blogg.

Slut på sommaren och exotisk musik

I dag är det slut på sommaren! Ska man vara glad eller ledsen för det? Ja, alla älskar inte den svenska sommaren. Se och lyssna här t.ex på mångsysslaren Bengt Sändh som redan 1965 insett att:


 
  Nu vet jag inte om det egentligen var sommaren som Bengt inte tyckte om - kanske var det bara den svenska sommaren han flydde från 1999 när han drog till Costa del Sol i Spanien för att bosätta sig, fotografera, skriva böcker, odla chili och göra sambal för att nämna några av hans sysslor. 

Min egen erfarenhet av Costa del Sol går tillbaka till 1961 när jag tillbringade två veckor i Torremolinos tillsammans med skolkamraten Lennart Blom från Skivbrytarvägen i Grängesberg. Mitt minne därifrån är att det var mer sommar där än i Sverige. Men kanske en del av den svenska sommaren saknades -  bl.a. mygg.

Jag gillade värmen playan på dagarna och värmen i musiken på kvällarna på den enda nattklubben med levande musik med spansk gitarr, kastanjetter och eldig flamencodans. Det var exotiskt och lockande och så långt ifrån Sverige! Flygresan från Bulltofta utanför Malmö till Malaga var delvis en skräckresa och tog ganska precis ett dygn... 
 
  Jag undrar hur långt från Sverige man ska åka i dag för att känna sig så långt borta som vi gjorde då? Kanske till Sydkorea? Känner du någon som spelar akustisk gitarr i Sykorea? Troligen inte. Och du känner säkert inte namnen på Sydkoreas kung, drottning och kronprinsessa. Nej de finns inte eftersom Sydkorea är republik. Men låt oss tänka oss en resa till deras Stockholm, Seoul. Låt oss sitta på en parkbänk någonstans i huvudstaden Seoul, blunda och lyssna. Det skulle kunna låta ungefär så här:    
 


Visst lät det bra - men kanske inte så exotiskt. Vad såg ni framför er när ni blundade där i Sydkorea? Roger Broberg? Dancing Silvia? Det är säkert mycket individuellt. Men den musikaliska trippen påminner mycket om Sverige.    

 Gitarristen är dock en genuin Sydkorean. Sungha Jung vill bli professionell gitarrist när han blir stor. Han är på mycket god väg. I år har han redan varit på sin första världsturné i bl.a. USA, Finland och Kina. Än så länge är han bara 13 år! Men förresten, vi kan passa på att gratulera Sungha Jung som fyller 14 år i morgon 2 september.