Vad är jazz och vad är humor

Att definiera ett begrepp är inte alltid så lätt. Det gäller antingen att med kända termer beskriva något som hittills är okänt. En sådan definition kallas konnotativ eller abstrakt.

En annan typ av definition som kallas denotativ eller konkret innebär att man pekar ut ett objekt som tillhör den grupp av objekt som det utpekade objektet hör till.

Det där var väldigt teoretiskt och svårt att förstå. Det kanske blir lättare med ett exempel: Anta att vi ska definiera begreppet katt.

Den abstrakta definitionen skulle kunna börja med något i stil med... En katt har fyra ben och en svans. Den har mjuka hårlösa dynor under fötterna och däremellan vassa klor...

En konkret definition av katt går till så att man letar på en katt, visar upp den och säger: Det här är en katt.
 
Nu har den tekniska utvecklingen lett till nya möjligheter till att förstå begrepp. Jag tänker t.ex. på videowebbplatsen youtube.

Den som läst en del i mina bloggar har nog inte undgått att förstå att jag är intresserad av jazz. Min tanke var att om jag söker på ordet jazz på youtube så måste den första träffen vara ett gott och typiskt exempel på jazz. Jag sökte och det här blev den första träffen:

 

 

Själv tycker jag att det här är ett mycket bra exempel på jazz så metoden verkar vara lyckad.

Jag testade sen samma metod för begreppet humor. Den första träffen på youtube blev då den här videon:

Det här tycker jag inte är humor men jag känner igen det från USA där det finns flera TV-program som bygger på att människor eller djur råkar illa ut och säkert också gör sig illa. För mig stämmer inte det här programmet med begreppet humor. Men det är försås också en fråga om tycke och smak.

Musikaliska associationer

Ni som läst Saxdalen blogg vet att Saxdalens Manskör varit på turné igen. Eftersom kosan den här gången ställdes till Norge får det här inlägget plats i den här bloggen som åtminstone ibland är lite mer internationell.

I Saxdalen blogg har jag också varit inne på ämnet körer här. Uppsala (där jag bodde i 30 år) har två kända vuxenkörer som båda startade som manskörer, Allmänna Sången 1830 och Orphei Drängar (OD) 1853. Allmänna Sången blev blandad kör 1963 och har ca. 50 sångare. OD har över 80.
 
Låt oss lyssna på Allmänna Sången från ett framträdande på Skansen. De sjunger Hemlängtan som har anknytning till Dalarna genom att Björn Skifs har skrivit texten.



Den andra "studentkören" från Uppsala, OD, ses här i ett något udda framträdande vid Nobelbanketten i Blå hallen i Stockholms stadshus:



 Det visade sig att den stora skaran vinkypare inte bara var eleganta kypare utan också en samling mycket framstående sångare. De sjöng den tyska dryckesvisan Das Königslied (kungssången) som upprepar frasen Vinet är en kung åtskilliga gånger. Så här kan man säga att vin och sång gick ur hand och mun. Om vinet kan man säga att det gick ur hand i mun.

Men hur kan en kör bara ställa sig upp och sjunga så här fint? Kanske kan Roger Broberg, Saxdalens Manskörs dirigent ge en förklaring. För visst måste resultatet också bero mycket på körledaren. Och körledare är inte sällan också kompositörer. Ni kanske såg i OD-videon att körens ledare skymtade fram i slutet. Det var Robert Sund som tidigare också varit ledare för Allmänna Sången.

Har jag då någon anknytning till Robert Sund? Nja... vi är födda samma år i Gävle/Dala-området. Och varannan fredag blir jag påmind om Robert Sund genom hans kanske mest kända komposition. Lyssna på nedanstående video!



Robert Sund ingick också i den känd sånggruppen Kvintetten Olsson. Där ingick också Björn Öbrink, en av mina lumparkompisar under tre månaders friluftsliv vid Västerbottens regemente, I20, i Umeå och senare under tre månaders ytterligare militär utbildning vid Hästholmens skjutfält vid Vätterns strand.
 
Robert Sund har slutat som dirigent för OD och efterträtts av en kvinna som jag inte alls känner men som imponerat mycket på mig när jag hört och sett henne dirigera på videoupptagningar. Precis som Robert Sund är hon född i Gävle/Dala-distriktet. Hon heter Cecilia Rydinger Alin. Vi låter Gävle/Dala SRT presentera henne.
 

 
Cecilia Rydinger Alin var tidigare dirigent för Allmänna Sånger (se första videon). Här presenterar Orphei Drängar sin nuvarande dirigent. Provlyssna gärna på de korta ljudspår som finns i menyn till höger på webbsidan.

Mina favoriter i listan är La Cucaracha och Joakim Uti Babylon. Båda illustrerar OD:s dynamik, att kunna sjunga både mycket starkt och mycket svagt utan att det låter fel. Jag gillar dessutom både latinamerikanskt och jazz. Däremot är jag inte så förtjust i la cucaracha i verkligheten, kackerlackan. 

U-båtar både här och där

I Saxdalen blogg har jag berättat om några studieresor från Uppsala universitet till England och London: läs inlägget här. I den artikeln saknas en liten lustig historia som är ganska internationell.
 
Under våra studieresor till London bodde vi på hotell norr om Hyde Park (på engelska här). Vi hittade en pianobar inte långt från hotellet. Första gången vi kom dit frågade pianisten varifrån vi kom. När vi svarade Sverige var det som att trycka på en knapp - han började genast spela den här engelska melodin:
  

  
Melodin Yellow Submarin skrevs av Paul McCartney redan 1966. Men den händelse barpianisten syftade på när han spelade Beatles-melodin inträffade inte förrän den 27 oktober 1981. Det var då den sovjetiska ubåten U137 gick på grund i Blekinge skärgård.
  
Pianisten kände inte bara till The Beatles och deras gula u-båt från 1966 utan också episoden i Karlskrona skärgård 1981. Han hade dessutom bra minne för när vi kom tillbaka med nästa årskull studenter året efter  behövde vi inte mer än stiga in i lokalen så började han spela Yellow Submarin.
  
Hade pianisten haft ännu bättre kännedom om Sverige och Uppsala där vi kom ifrån kanske han hade spelat den här melodin:
    

    
Ulf Peder Olrogs Ubåt till salu eller som den också kallas Att segla uppför Fyrisån i undervattensbåt.

Barbara Dennerlein

Musiken följer mig varje dag oavsett om jag lyssnar på musik eller spelar för mig själv. Musiken finns alltid i bakhuvudet. Så är det också med min mamma, 94 år gammal. För det mesta när jag besöker henne har hon en melodi i sitt huvud och hon visar det på något sätt, slår takten, nynnar eller sjunger.

Själv har jag på sistone lyssnat en hel del på en kvinnlig jazzorganist som jag beundrar mer och mer. Men låt oss lyssna och titta på Barbara Dennerlein så kan den som tycker om musiken läsa mer om henne under videon.

Tyvärr finns den talangfulla, amerikanska gitarristen Emily Rembler inte längre i livet. Hon dog redan 1990, endast 33 år gammal.
 

Barbara Dennerlein föddes 1964 i München. Hon fick en el-orgel och började spela när hon var 11 år, tog orgellektioner i 1½ år då hon lärde sig spela orgel med två manualer och fotbaspedaler. Barbara fortsatte att själv utveckla sitt orgelspel utan lärare.

När hon fyllt 15 år spelade hon för första gången på en jazzklubb och blev snart bandets ledare. I samma ålder deltog hon i en organisttävling där jazzlegenden och säkert världens mest kända jazzorganist Jimmy Smith var en av domarna.
 
Barbara satt och spelade On the Sunny Side of the Street när någon bakom henne tog hennes långa hår och lade det åt ena sidan och satte sig bredvid henne och började spela med henne. Det var just den världberömde jazzorganisten Jimmy Smith och det var deras första möte. De behöll kontakten och Barbara beskriver i en intervju att det inte var några problem tills Jimmy Smith började se henne som en konkurrent.
 
Vilken relation har jag då själv till Barbara Dennerlein? Jag har aldrig träffat henne och jag har aldrig sett henne men vi har varit i samma kyrka! Tyvärr var vi inte där samtidigt.
  
I New York besökte jag en gång Tritity Church som ligger i hjärtat av New York, på södra Manhattan. När jag var där, på 90-talet, låg World Trade Center bara några hundra meter från Triniti Church. Där tog jag ut pengar i en bankomat men åkte aldrig upp i tornet eftersom det var så låga moln över Manhattan att man inte kunde se tornens topp och troligen ingenting från tornens topp heller...
 

Trinity Church där Wall Street slutar. Bilden tagen från Wall Street.
Klicka på bilden för förstoring!

Men Barbara Dennerlein då? Jo hon har deltagit i en årligen åter- kommande orgelfestival i Trinity Church kallad Pedal and Pumps. Följande video är från 10 juli 208 när Barbara Dennerlein bidrog till orgelfestivalen med en 1 tim 6 min lång konsert på en unik "virtuell kyrkorgel". Med den akustik som Trinity Church har måste en orgelkonsert på plats vara en stor upplevelse, speciellt med organister som Barbara Dennerlein.  

För en stressad läsare på 2000-talet kanske en video på över timme verkar direkt avskräckande. Men är du det allra minsta intresserad av jazz så lyssna åtminstone till de första 11 minuterna: En hyllning till Fats Waller med hans  Ain't Misbehavin'. I det här inlägget har vi fått stifta bekantskap med en av de största jazzorganisterna i vår tid både som Hammondorganist på Hammond B-orgel och som kyrkorganist. Min uppskattning av Barbara Dennerlein gör att vi säkert kommer tillbaka till henne i något kommande inlägg.
  

 

Se och lyssna till fler videor med Barbara Dennerlein här. Att hon inte är helt okänd internationellt förstår man om man vet att hon fått över 
1 000 000 träffar på youtube.

Introduktion till Trinidad

Under två perioder, 2002 och 2003 fick jag möjlighet att arbeta med en folkräkning i Guyana, ett litet land i nordöstra Sydamerika. På väg till och från Guyana fick jag också möjlighet att bekanta mig med flera andra länder både i Karibien, (Västindien) och Sydamerika.

Ett av dessa länder var Trinidad och Tobago. Det var en gammal dröm jag hade haft i många år som blev verklighet när jag 2003 stannade på Trinidad både på väg till och från Guyana. Jag ska presentera Guyana i kommande inlägg i bloggen och också berätta mer om Trinidad.

Men här vill jag bjuda in alla som liksom jag hade  en mycket oklar bild av ön Trinidad till en introduktion till det lilla öriket Trinidad och Tobago och huvudön Trinidad. Tryck på startknappen på följande video för att få de första intrycken av Trinidad.
(Knappen näst längst till höger under videon - till vänster om SHARE - låter dig se videon i fullskärmsläge). 

Det var musiken och en missuppfattning som fick mig att ta vägen över Trinidad. Jag hade läst flera seglingsberättelser skrivna av ensam- seglaren Åke Mattsson. Han seglade i Västindien och beskrev bl.a. steelband-musiken, den speciella musik som utvecklats med oljefat som instrument. Oljetrumma eller steelpan som instrumentet heter på de engelskspråkiga öarna Trinidad och Tobago hade utvecklats på Trinidad men steelbands (oljefatsorkestrar) hade spritts över hela Karibien. 

En missuppfattning hade också fått mig att tro att reagge-musiken kom från Trinidad. Innan jag varit i Västindien var det lätt att blanda ihop de olika öarna och de olika musikstilarna. Och det var knappast lättare när jag varit där eftersom alla olika musikstilar spelas över hela Västindien.

En speciell musik som härstammar från Trinidad är calypso. Med stavningen Kalypso blir det en helt annan sak, en förförisk och nyckfull nymf som också bodde på en ö mitt i havet - men ett helt annat hav. 
 
En av de mest spelade calypsomelodierna är Banana boat song eller Day-O. Harry Belafonte gjorde den till en storsäljare. Här är hans festliga version från första framförandet på TV med Mupparna:


 
Det finns mycket intressant att berätta om det lilla öriket. Vad sägs t.ex. om att Trinidad har en sjö där det väller upp stora mängder asfalt som exporteras runt om i världen och som aldrig verkar sina.

Just nu pågår Karnevalen i Rio de Janeiro. Men Trinidad har också en karneval som av många anses som en av de bäste i världen även om den inte är lika stor som karnevalen i Rio. Vi återkommer i ett annat inlägg om flera sevärdheter och underligheter i Trinidad.