tisdag 28 september 2010

Om kulturens okontrollerade utbredning


Utflykten till Grekland för att undersöka verkligheten bakom Atlantis, den förmodade högkultur som möjligen för länge sedan sjunkit ner i havet har lett till ytterligare funderingar om kulturens utbredning. Lite om tankarna under den resan kan ni läsa här från Saxdalen blogg.

Eftertankar har förmått mig att utveckla ämnet ytterligare och eftersom det nu kommer in ytterligare fjärran länder i sammanhanget har jag valt att göra det här inlägget i den här mer internationella bloggen. Vid analys av det bildmateriel som insamlades på Kreta får vi ytterligare stöd för tanken att vårt Dalarna sannolikt har haft kontakter med Kreta långt tillbaka i tiden.

Redan efter vägen västerut från vårt hotell i Hersonissos hittade vi slumpmässiga spår som ytterligare förstärker teorin om ett kulturellt inflytande i riktning från Dalarna till Kreta!

Den här skylten passerade vi några mil väster om Hersonissos längs den  nya väg son sträcker sig i öst-västlig riktning över hela ön. Trots den grekiska undertexten som vi inte alls förstår känner vi helt klart till Ludvika-namnet Kantina. Läs mer om "vårt" Kantina Catering AB här.
  
  
Kan man tänka sig hur snabbt kulturen sprids idag? Det är ju bara fem år sedan Kantina startade i Ludvika och nu har den matkulturen redan nått det gamla Grekland - eller snarare det nya Grekland.

Ordet kantin finns i Språkrådets lexikon för invandrarundervisning, Lexin. Där heter det:   

Svenskt uppslagsord
kantin [kant'i:n] kantinen kantiner subst.
kafé- och matservering på arbetsplats
Grekisk översättning
καντίνα (κυλικείο) 
Rysk översättning
рабочая столовая
Att jag tog med den ryska översättningen beror på att den enda kantin jag ätit på - som kallats kantin och som just var en matservering på en arbetsplats - var när jag arbetade en tid i Ukrainas huvudstad Kiev. Där på statistikbyrån fanns en kantin där man kunde äta för en billig penning. Byrån var inhyst i en tidigare fabriksbyggnad. Man tog en blank plåtbricka från en trave  och gick längs disken där man kunde välja mellan ett par eller ett fåtal rätter, ungefär som på en svensk lunchrestaurang med självservering. Det hela var spartanskt men effektivt och vi fick "stadiga mål" så att man "stog sig" bra hela arbetsdagen.
 
Annars är ordet kantin ursprungligen ett italienskt ord som då skrivs cantina och som är känt från 1700-talet. I Italien betyder ordet vinkällare. Ett stöd för att namnet på bilden ovan kommet direkt från Sverige är att det stavas Kantina. Hade namnet kommit till Kreta via Italien skulle det ha stavats Cantina. En liten komplikation är att det i Rom finns en musikgrupp som heter Kantina Turner! Men de sysslar varken med mat eller dryck utan bara med musik. och det finns ju andra Tinor som inte har direkt koppling till mat och dryck t.ex. Argentina.
 
Ett ytterligare bildbevis för Sveriges och Dalarnas stora inflytande på modern grekisk kultur är den här bilden som togs nära skylten på bilden ovan.
 
Det var knappt jag lade märke till den förbrukade drycken med det för oss välkända märket Milko. För oss som föredrar lokalpro- ducerad mjölk, Milko,  från Grådö utanför Hedemora är namnet mycket känt - däremot inte utseendet på den kollapsade plastburken på Kreta.

Svenska produkter och svensk kultur tycks sprida sig lätt över hela världen. Vi har nyligen lyssnat till ABBA-musik spelad i Sydkorea och här får vi nu lyssna till två systrar från Indien, Salma och Sabina, sjunga ABBA på hindi.  
Kanske kan vi få se dem någon gång i framtiden - på Saxdalens Dag? 

onsdag 1 september 2010

Slut på sommaren och exotisk musik

I dag är det slut på sommaren! Ska man vara glad eller ledsen för det? Ja, alla älskar inte den svenska sommaren. Se och lyssna här t.ex på mångsysslaren Bengt Sändh som redan 1965 insett att:


 

  Nu vet jag inte om det egentligen var sommaren som Bengt inte tyckte om - kanske var det bara den svenska sommaren han flydde från 1999 när han drog till Costa del Sol i Spanien för att bosätta sig, fotografera, skriva böcker, odla chili och göra sambal för att nämna några av hans sysslor. 

Min egen erfarenhet av Costa del Sol går tillbaka till 1961 när jag tillbringade två veckor i Torremolinos tillsammans med skolkamraten Lennart Blom från Skivbrytarvägen i Grängesberg. Mitt minne därifrån är att det var mer sommar där än i Sverige. Men kanske en del av den svenska sommaren saknades -  bl.a. mygg.

Jag gillade värmen playan på dagarna och värmen i musiken på kvällarna på den enda nattklubben med levande musik med spansk gitarr, kastanjetter och eldig flamencodans. Det var exotiskt och lockande och så långt ifrån Sverige! Flygresan från Bulltofta utanför Malmö till Malaga var delvis en skräckresa och tog ganska precis ett dygn... 
 
  Jag undrar hur långt från Sverige man ska åka i dag för att känna sig så långt borta som vi gjorde då? Kanske till Sydkorea? Känner du någon som spelar akustisk gitarr i Sykorea? Troligen inte. Och du känner säkert inte namnen på Sydkoreas kung, drottning och kronprinsessa. Nej de finns inte eftersom Sydkorea är republik. Men låt oss tänka oss en resa till deras Stockholm, Seoul. Låt oss sitta på en parkbänk någonstans i huvudstaden Seoul, blunda och lyssna. Det skulle kunna låta ungefär så här:    
 


Visst lät det bra - men kanske inte så exotiskt. Vad såg ni framför er när ni blundade där i Sydkorea? Roger Broberg? Dancing Silvia? Det är säkert mycket individuellt. Men den musikaliska trippen påminner mycket om Sverige.    

 Gitarristen är dock en genuin Sydkorean. Sungha Jung vill bli professionell gitarrist när han blir stor. Han är på mycket god väg. I år har han redan varit på sin första världsturné i bl.a. USA, Finland och Kina. Än så länge är han bara 13 år! Men förresten, vi kan passa på att gratulera Sungha Jung som fyller 14 år i morgon 2 september.