Vad minns vi av fotbolls-VM i Sydafrika 2010

Den som inte är fotbollsintresserad har självklart upplevt att det varit för mycket fotboll på TV under lång tid. Nu är det slut. Åtminstone med VM. Själv är jag ingen fotbolls-fanatiker men har blivit mer intresserad av fotboll sedan jag besökt Barcelona under två somrar.

Årets fotbolls-VM blev lita av ett anticlimax eftersom Sverige inte ens kvalaficerade sig till turneringen och Sydafrikas lag Bafana Bafana inte tog sig vidare till slutspelet. 

Ändå är fotbolls-VM 2010 för mig ett mycket positiv minne. Många intressanta och spännande matcher men som jag upplever det: En stor framgång för Sydafrika. Jag har arbetat där i tre perioder och vet hur otroligt stort fotbolls-intresset är i landet. Och intresset gäller både vita, färgade och svarta. Fotboll är en sport som kan bidra till att ena och undvika konflikter mellan landets befolkningsgrupper.

Jag måste erkänna att jag var orolig för att landet inte skulle klara av arrangemanget. Jag har läst om att bygget av de nya arenorna var försenat och jag var rädd för att man inte skulle hinna organisera säkerheten för deltagare och åskådare i ett så stort engageman.

Men vad jag kunde se förlöpte hela turneringen mycket väl bortsett från enstaka mindre problem.

Jag såg många av matcherna och slutspelet blev mycker spännande. Jag hade från början två önskevinnare, Sverige och Sydafrika men eftersom Sverige inte kvalificerade sig blev Bafana Bafana det lag jag hoppades på. I slutspelet hade jag Spanien som favorit eftersom min sambo och jag blivit riktiga Barcelona FC-fans.

Vi var i Barcelona när Zlatan Ibrahinovic kom till Barcelona och vi utforskade Camp Nou när det inte var match. Vi hade också beställt Viasat som sände de flesta matcher i la Liga under förra säsongen. Själv var jag Barcelona FC-fan redan på Ronaldonhos tid. Men han lämnade Barcelona när vi var där för första gånge.

Om Viasat inte kommer att sända la Liga nästa säsong kommer vi att byta TV-leverantör. 

Sydafrika är ett av mina mest positiva minnen som utlandsarbetare. Tre perioder i  början av millenniet Pretoria gav mig många positiva minnen av Sydafrika.

Vi var ganska många svenska som arbetade på Sydafrikas statistikbyrå. Den svenska "truppen" umgicks ganska mycket och jag kände mig aldrig övergiven av svenskar.

Men ännu mer uppskattade jag kontakten med den inhemska befolkningen, inte minst med de svarta. Under apartheid var befolkningen strikt indelad i fyra kategorier där en, de vita hade alla rättigheter medan övriga tre hade stora begränsningar i sin frihet och i sina liv.

Jag kom första gången till Sydafrika år 2000 och fick många vänner bland de svarta på statistikbyrån, de var ju också en klar majoritet.

Pretoria är en av Sydafrikas tre huvudstäder och säte för regeringen och presidenten. 

Sydafrika har fortfarande liksom före Nelson Mandelas valseger 1974 en stor majoritet svarta invånare. Vid senaste folkräkningen var befolkningsgrupperna: Svarta afrikaner 79,4 %, vita 9,2 %, färjade 8,8 % och indier eller asiater 2,6 %.

Jag har fortfarande vänner i Pretoria och känner mig säkert hemma där om jag återvänder även om mycket har förändrats sen jag var där.