lördag 20 juli 2013

Tre historiska drycker från Sydafrika

Efter tre perioder som konsult inom Statistics South Africa, Sydafrikas "Statistiska centralbyrå", har jag många goda minnen från landet. Så småningom ska jag berätta om olika upplevelser jag haft i Sydafrika, speciellt i Pretoria en av Sydafrikas tre huvudstäder. Där finns landets statistikbyrå och där arbetade jag i tre omgångar ca. en månad per arbetsperiod.
  
Tankarna går ofta tillbaka till Sydafrika, ett land som jag tycker mycket om. Det som får mig att dagligen tänka på Sydafrika är en dryck som jag lärde mig dricka där:

Rooibos
Rooibos är inte en tesort men säljs ibland felaktigt under beteckningen rött te. Namnet rooibos betyder röd buske på det sydafrikanska språket afrikaans.
  
Jag har nästan alltid en påse rooibos som alternativ till te eller kaffe hemma på Malbacken. När det blev kafferast på statistikbyrån i Pretoria fick man alltid frågan: Vill du ha te eller kaffe? Följdfrågan om man svarade te var: Rooibos eller annat te? Jag valde ofta rooibos och det gör jag fortfarande när jag dagligen väljer mellan de tre alternativen här hemma.

Rooibos odlas bara i en del av Sydafrika men kan köpas på välsorterade matvaruaffärer i Sverige som t.ex. Coop i Sunnansjö. Där köper jag mitt Rooibos. Rooibos är ingen nymodighet. Carl von Linnés lärjunge, botanisten och naturforskaren Carl Peter Thunberg, upptäckte redan på 1770-talet hur rooibos användes  i Sydafrika. Rooibos tillreds och dricks som te. Det är en ren naturprodukt och har dokumenterat positiv inverkan på människor, säkerligen också på oss nordbor.

Allesverloren
En helt annan dryck från Sydafrika har namnet Allesverloren. Det är ett vin - eller egentligen en vingård med flera viner - som också har en lång historia som fascinerat mig.
  
Vingården ligger i den ogästvänliga regionen Swartland ca. 10 mil nordost om Kapstaden. Vingården har en historia som går tillbaka till 1696 - 1704. En modig änka vid namn Cloete var en av nybyggarna i det som sedan blev ett vindistrikt. De första bosättarna var enkla människor med mycket begränsade jordbruksmaskiner och förnödenheter för att försörja sig.
  
För att köpa verktyg eller gå i kyrkan, var de tvungna att göra en lång och mödosam resa med häst och vagn till Stellenbosch. Det var på väg tillbaka från en sådan resa 1704 som återkomsten blev en chock  Hela huset var nerbrunnet till grunden! Enligt den historia jag hört ropade då ägarinnan: Allesverloren, Allt är förlorat...
   
Det kanske verkade så då men den följande historien har gjort Allesverfloren till en av de framgångsrika vingårdarna i Sydafrika.
  
Amarula
Den tredje drycken från Sydafrika har en historia/myt som jag  tyckte om, liksom drycken, är Amarula. Däremot tycker jag inte om  producentens hemsida som kräver att man anger både födelsedag och hemland. Det kan jag acceptera men inte att Sverige eller Sweden saknas i listan över länder. 
 




























Annars tycker jag om myten om Amarula. Likören Amarula är gjord på frukten marula. Den som helt vill undvika engelska kan läsa en bristfällig artikel på svenska här. En sägen säger att elefanterna har ett tillfredställande sexliv p.g.a marulafrukten.

måndag 29 april 2013

Min senaste misikfavorit - Concha Buika

Helt nyligen förstod jag att två vitt skilda musikstilar som jag har tyckt om länge har mycket gemensamt. En av de två stilarna är flamenco. 1961 gjorde jag min första resa till Spanien, till Torremolinos i Andalusien. Den resan har nämnts i Saxdalen blogg här. Där blev flamenco en del av mitt musikintresse. Den andra musikstilen som jag blev förtjust i tidigt var när jag såg Ravi Shankar i TV:s barndom. Han satt på golvet i en svensk studio och spelade på sin sitar. Det var den klassiska indiska musiken raga som också föll mig i smaken.

Redan under förra årtusendet, ja faktiskt (men det är ändå inte mer än för 15 år sedan) besökte jag Indien och New Delhi. Hela den historien kan läsas här. Där fick jag också tillfälle att besöka en konsert med klassisk indisk musik.

Som pensionär har jag besökt Spanien och Barcelona under tre somrar. Där har flamencon varit intressant att lyssna till. Lite om flamenco i Barcelona här. Resorna till Barcelona har gått med Ryanair via Girona. Vi kommer inte att flyga igen med Ryanair men Girona gjorde sig påmind på internet och knöt ihop flamencon och den klassiska indiska musiken.

Jag lyssnar fortfarande ofta på Ravi Shankar och mer och mer på hans dotter Anoushka Shankar som  fortsätter sin fars gärning att sprida den indiska klassiska musiken till övriga världen och att låta den samspela med främmande musikgrenar. Det var när jag lyssnade på Anoushka Shankar i Girona som jag fick en ny musikfavorit, en sångerska mest känd som flamencosångerska. Se och hör den lyckade musikkors- ningen där indisk sitarmusik möter flamenco:



Det var alltså i Girona, fem mil norr om Barcelona där den här konserten ägde rum och jag fick en ny idol, Concha Buika.

Om vi vetat om det lite tidigare kunde vi ha träffats på Nalen i Stockholm i förrgår. Då sjöng Concha Buika där.

måndag 25 mars 2013

En uppskattad jubilar och en okänd stjärna

Musik har varit en viktig ingrediens i mitt liv ända sedan jag var liten. Alla i min familj tyckte om att lyssna på musik och min mamma, mormor och en morbror och en kusin spelade olika instrument. En pianist som jag lyssnat mycket på som vuxen och som jag beundrat var dansken Victor Borge. Han dog tyvärr år 2000 men blev 91 år gammal.

Det slår mig nu att Danmark var det första land jag besökte utanför Sverige. Det har jag berättat om i ett tidigare inslag här. Jag upptäckte Victor Borge för länge sedan på TV och under lång tid har jag tittat på hans videoinspelningar på YouTube. Victor Borge beundrar jag för hans pianospel kombinerad med en stor humor. Via länken till YouTube hittar man många Borge-inspelningar.

Här vill jag välja att visa en inspelning från Victor Borges 80-årsdag. Fortfarande en pianovirtuos möter han en annan dansk virtuos: blockflöjtisten Michala Petri.  Det kan inte vara lätt att spela ett instrument som blockflöjt tillsammans med Victor Borge. Det går ju nämligen inte att spela blockflöjt och skratta samtidigt...



För den som vill lyssna mer på Michala Petri där hon får spela mer ostörd kan jag rekommendera hennes officiella webbplats.